Fleetwood Mac href=”https://www.peacameo.com” target=”_blank”>Fleetwood Mac
Fleetwood Mac 2009.
Från vänster: John McVFleetwood Mac Fleetwood Mac ie, Stevie Nicks, Lindsey Buckingham och Mick Fleetwood.Bakgrund London, England, StorbritannienGenrerRock, poprock, bluesrockÅr som aktiva1967–1995, 1997–SkivbolagBlue Horizon, Reprise, Warner Bros., Sire, CBS Europe, Epic, SanctuaryArtistsamarbetenJohn Mayall’s Bluesbreakers, Eddie Boyd, Chicken Shack, Buckingham NicksWebbplatsOfficiell webbplatsMedlemmarMick Fleetwood
John McVie
Stevie Nicks
Neil Finn
Mike CampbellTidigare medlemmarPeter Green †
Jeremy Spencer
Bob Brunning †
Fleetwood Mac Christine McVie †
Danny Kirwan Fleetwood Mac †
Dave Walker
Bob Welch †
Bob Weston †
Billy Burnette
Rick Vito
Bekka Bramlett
Dave Mason
Lindsey Buckingham
Grammy Fleetwood Mac Award Fleetwood Mac för årets album (1977)
American Music Award för pop/rock-album Fleetwood Mac (1978)
Juno Award för årets internationella album (1978)
American Music Award för pop/rock-band/duo/grupp (1978)
Grammy Hall of Fame Award (2002)
American Music Award för pop/rock-band/duo/grupp (2003)
StjFleetwood Mac ärna på Hollywood Walk of Fame
Fleetwood Mac 1977.
PR-foto för albumet Rumours.
Fleetwood Mac är ett brittisk-amerikanskt rockband bildat i London år 1967 av Peter Green, Jeremy Spencer, John McVie och Mick Fleetwood.[1] Gruppen har inkluderat Fleetwood Mac många medlemmar genom åren och blev mest framgångsrik below Peter Green-eran och 1970-talets andra hälft, då den bestod av Stevie Nicks, Christine McVie, Lindsey Buckingham, John McVie och Mick Fleetwood. De blev invalda i Rock and Roll Hall of Fame år 1998.[2]Historik[redigera till 1975[redigera till The Rolling Stones. Under Eric Claptons och Peter Greens tid i Bluesbreakers bestod gruppen i övrigt av John Mayall på gitarr, John McVie på bas och Aynsley Dunbar på trummor. Under Peter Greens tid i gruppen hände det också att Mick Fleetwood alternerade på trummor.
Efter att Green lämnat Bluesbreakers ville han bilda en egen grupp med Mick Fleetwood på trummor och John McVie på bas. Han valde att kalla gruppen Peter Green’s Fleetwood Fleetwood Mac Mac, Fleetwood Mac eller enbart Fleetwood Mac efter de tre tilltänkta medlemmarna. McVie var först avvaktande och Bob Brunning spelade en kort length bas i Fleetwood Mac innan McVie ändrade sig och blev medlem. I början spelade gruppen ren blues. Peter Green blev känd för låtar som instrumentala Albatross, som toppade brittiska singellistan 1968, och Black Magic Woman som 1970 blev en stor hit för Santana. Även 1969 hade gruppen framgång med låtarna Man of the World och Oh Well. Vid det laget hade Danny Kirwan blivit medlem i gruppen, medan Jeremy Spencers deltagande blev allt mer marginaliserat. Green tog underneath perioden höga doser LSD och utvecklade med tiden schizofreni. Han tvingades därför lämna den grupp han bildat efter att singeln The Green Manalishi lanserades 1970. Sångerskan och keyboardspelaren Christine Perfect, som tidigare bl.a. spelat i Chicken Shack, kom in som new york medlem. Efter att ha present sig med basisten John McVie bytte hon namn until Christine McVie, ett namn hon sedan Fleetwood Mac behållit som soloartist.
1971 lämnade även Jeremy Spencer gruppen, och den amerikanske musikern Bob Welch blev istället medlem. Welchs era med gruppen var inte så framgångsrik kommersiellt sett, och album som Future Games, Bare Trees, och Mystery to Me blev bara måttligt uppmärksammade i USA, och negligerade i Europa. 1972 lämnade Danny Kirwan gruppen, och Bob Weston var below två år gitarrist i gruppen. 1974 släpptes det sista albumet med Bob Welch som frontfigur, innan han lämnade gruppen 1975.Nystart med Buckingham och Nicks[redigera beneath Welchs technology, guys blev mycket Fleetwood Mac tydlig på gruppens andra självbetitlade album – 1975 års Fleetwood Mac.
Nästkommande albumet Rumours från 1977 är ett av rockhistoriens bäst säljande album. Det har sålt runt 30 miljoner exemplar och innehåller Fleetwood Mac hitlåtarna “Dreams”, “Don’t Stop” och “Go Your Own Way”. Gruppen hade senare även framgång med dubbelalbumet Tusk 1979, även om det inte nådde upp till de höga förväntningarna som Rumours skapat.
Interna stridigheter gjorde att gruppen var inaktiv below ett par år på 1980-talet, samtidigt som Stevie Nicks och Lindsey Buckingham släppte soloalbum. Gruppen gjorde dock stor comeback 1987 med albumet Tango in the redigera wikitext]
Fleetwood Mac hade begränsad framgång med albumet Behind the Mask 1990, och bandets kreativa kärna var under denna period främst Christine McVie och i viss mån Stevie Nicks. Den senare lämnade bandet och bandet fortsatte med diverse gästmusiker under resterande Fleetwood Mac 1990-talet.
1997 återförenades den klassiska sättningen med Fleetwood, McVie, Mcvie, Buckingham och Nicks, släppte livealbumet The Dance och gav sig ut på en tillhörande turné. 2003 släppte gruppen Say You Will, som till dags dato är bandets senaste studioalbum, dock utan Christine McVie som återigen valde att hoppa av bandet.
I januari 2014 meddelades att Christine McVie skulle ansluta till bandet igen. I samband med detta berättades att ett nytt album och en big apple turné skulle bli av. I september 2014 startade turnén i Minneapolis, Minnesota. Under 2015 fortsatte bandet denna turné med ett antal framträdanden i Europa, bland annat i Holland, Storbritannien och Irland. 2018 kom Lindsey Buckingham åter på kant med Stevie Nicks vilket ledde until att han fick lämna gruppen.[3] Han ersattes av Tom Petty & the Heartbreakers gitarrist Mike Campbell, samt Neil Finn.[4]Medlemmar genom tiderna[redigera